Ett av de mest plågsamma skadedjuren är sorken och vattensorken som äter träd och buskars rötter. Tuffa Tider visar hur påskliljor kan stoppa dem.

Med jordhögar som dyker upp i markerna för fruktodlingen ligger det nära till hands att misstänka vattensork eller mullvad. När de gräver sina gångar under markytan måste de göra sig av med överskottsjorden, vilken den skottar upp i prydliga små högar. När ett tioårigt äppleträd häromåret började luta betänkligt började jag misstänka att vattensorken hade fått smak för trädets rötter. Mullvaden är köttätare och letar efter mask och insikter och låter därmed rötterna vara ifred. Vattensorken och den vanliga sorken är däremot vegetarianer och just fruktträdens rötter tillhör delikatesserna.


Sedan ett par år har jag försökt med olika former av människotillverkade sorkskrämmor, utan att vare sig jordhögarna försvunnit eller det lutande äppleträdet mått bättre. Förra året beslutade jag mig därför för att ändra strategi och påbörja ett tvåfrontskrig. Ett arbete med biologiska bekämpningsmedel påbörjades för att förhindra att vattensorken i framtiden ens skulle komma i närheten av odlingarna. Och om den skulle ta sig förbi de olika biologiska hindren väntade sorkfällor.

Påskliljor ratas av sork, visar en studie vid Cornell University. Här har påskliljor planterats – lök vid lök – runt ett nyplanterat äppleträd.
för att hindra sorken att äta trädets rötter. (Bild: Tuffa Tider)

Vid roten av det lutande äppleträdet placerades en sådana där vibrerande/skrikande pinne som sägs skrämma bort sork och mullvad. Men det var runt ett nyplanterat äppleträd på tomten, inte i hagarna, som den verkliga arsenalen sattes upp. Utefter stängslet till tomten, nära äppleträdet, sattes i höstas vitlöksklyftor med tio cm mellanrum. Såväl sork som mullvad sägs sky vitlök och det finns särskilda gruspellets med vitlöksolja som kan hällas ned i djurens tunnelsystem. Sådana pellets införskaffades också. En studie vid Cornell University visar bl.a. att lökar från narcisser (bl.a. påskliljor) ratas av sork och i sorken brukar narcisser framhållas som en av få blommor som de allestädes närvarande rådjuren inte rör. Samma effekt har lökväxten Kejsarkrona, vilken varken rörs av rådjur eller gnagare.

Kejsarkronan har en stark lukt och sägs vara avskräckande för såväl rådjur som sork. I artikeln beskrivs hur Kejsarkrona planterats i ett hallonland och tycks skrämt tunnelgrävande djur från den del av landet där den växer. (Bild: Wikipedia (PD)).

Gruspellets med vitlöksolja fungerade men fick oväntad effekt

Redan tidigt i höstas prövades gruspellets med vitlöksolja, vilken jag hällde ned i ett tunnelsystem. Resultatet var slående: tunnlarna övergavs till synes direkt, eftersom det snabbt tillkom nya jordhögar på gräsmattan och i hagen. Det tycks alltså som om vattensorken (eller mullvaden) övergav de illaluktande tunnlarna och helt enkelt grävde nya. Istället för att hälla ned pellets i de nya gångarna avslutade jag det projektet. Åtminstone tillfälligt. Jag är rädd att djuren är mer uthålliga än jag och bara skulle gräva mer och mer; tills jag tröttnade.

Lökar från påskliljor sattes “lök vid lök”

För att åtminstone skydda det nyplanterade äppleträdet sattes därför ett skalskydd upp runt trädet. Några kilo lökar av påsklilja planterades i en ring runt äppleträdet. Lökarna sattes “lök vid lök”; så att om vattensorken gräver en tunnel som närmar sig äppleträdet så stöter den på en lök och helt enkelt vänder om. Tanken är dels att lukten av påskliljor är så avskräckande att den väljer att lägga sin tunnel i annan riktning och dels att lukten av påskliljelökar döljer lukten av mjälla och smakliga rötter från nyplanterat äppleträd.


Så här in i mitten av april ser försvarsanordningen ut att fungera. Det finns inga tecken på tunnelsystem som går i närheten av äppleträdet. Dessutom börjar trädet knoppa och ser friskt ut. Däremot ligger det ett hallonland endast ett par meter från äppleträdet och där finns tydliga tecken av underjordisk aktivitet. Hallonplantorna ser friska ut även om det finns små högar bara någon decimeter från plantorna. Slutsatsen är att antingen äter inte vattensork rötter till hallonplantor eller så är det snarare fråga om mullvad. Det skall tilläggas att de underjordiska gångarna i hallonlandet är koncentrerade till ena halvan av landet – i den andra halvan satte jag i höstas en lök av Kejsarkrona. Kan det vara så att Kejsarkronan håller borta skadedjuren?

Mullvad, vessla och liten skogsmus – ingen sork

Men sorkfällan då? Jo, jag satte upp en sorkfälla ett par meter från det nyplanterade äppleträdet. Döm om min förvåning när det fastnade en mullvad i fällan. Och därefter en liten skogsmus och därefter en vessla. Med några timmars mellanrum. Jag hade ingen aning om att alla dessa sorters djur var förekommande på markerna eller att de delade tunnelsystem med varandra. I stort sett varenda däggdjur tycks finnas på markerna; utom just sork och vattensork. Min nuvarande uppfattning är att det är mullvaden som står för grävandet och att andra djur lånar det fina tunnelsystemet när det passar. Och ja, jag har tagit bort fällan.

Slutsatsen är dock att påskliljorna tycks ha fungerat för att hålla borta tunnelgrävaren från äppleträdet – vare sig det är mullvad eller någon typ av sork som gräver i gräsmattan. Resten av gräsmattan ser efter vintern ut som den varit spelplan för ett långdraget parti ko-bingo – det är stora svarta högar överallt. Och Kejsarkronan tycks även den ha gjort sitt arbete; åtminstone i halva hallonlandet. Det får bli en Kejsarkrona i den andra halvan också.